Gallra för bäst värdeutveckling

Att välja rätt metod för gallring kräver lite eftertanke. En gallringsmetod som ger bättre betalt för virket som tas ur skogen vid gallringstillfället, kan i det långa loppet straffa sig i form av sämre värdeutveckling och skogsekonomi.

Många tallar och mossklädd mark.

En skog gallras vanligtvis två till tre gånger under sin livstid, beroende på boniteten, markens bördighet. När skogen är så tät att krontaket sluter sig brukar det vara dags att gallra.
– När skogen är mellan 30 och 60 år gammal är det vanligen dags för en första­ gallring, det varierar i olika delar av landet hur fort skogen växer, säger Anton Bergdahl, virkesköpare på BillerudKorsnäs. Sedan gallrar man med 10 till 15 års intervaller och skog som är äldre än 80 år ska nor­malt inte gallras fler gånger. Det enklaste är att utgå från sin skogsbruksplan i planeringen av gallring. Vid en traditionell gallring tas ungefär en tredjedel av virkesvolymen (grundytan) ur skogen. Hur gallringen utförs avgör i högsta grad skogens framtida tillväxt och ekonomin i avverkningen. Att välja rätt metod är viktigt för att få det slutresultat man tänkt sig.

När skogen är mellan 30 och 60 år gammal är det vanligen dags för en första­ gallring.

Tips inför gallringen

  • Jobba med någon som kan hantverket gallring. Fråga din virkesköpare om råd kring gallringsform och trädval. Alla skogar har sina speciella förutsättningar.
  • Glöm inte bort att planera stickvägarna – målet är att så liten yta som möjligt ska upptas av stickvägar.
  • När förstagallringen är gjord gallrar man med 10 och 15 års intervall. Lägg in det i din långsiktiga skogsplanering.

– För den som prioriterar en så god tillväxt som möjligt blir valet oftast att hugga bort de klenaste och sämst växande träden, för att låta de grövre och bäst växande exemplaren växa vidare till en senare gallring eller föryngringsavverkning, säger Anton.

Detta kallas för en låggallring, där de lägre träden gallras ur. Det kan vara träd som inte tillhör det boni­tetsvisande trädslaget, till exempel gran på en typisk tallhed eller klen, undertryckt björk som aldrig röjdes bort. Men det kan också vara sämre växande individer av det bonitetsvisande trädslaget.

Bäst värdeutveckling med låggallring

Generellt rekommenderar BillerudKorsnäs låggallring som metod. Den ger inte bara en bättre framtida värdeutveckling och produktion, utan också en minskad risk för skador orsakade av vind och snö.
– De grövre träden har nämligen stabilare rötter och kraftigare grenverk. Detta för att de helt enkelt alltid varit störst och därmed exponerats för snö och vind över tid.

Den direkta motsatsen till låggallring är höggallring. Det innebär att man hugger bort de grövsta och högsta träden i beståndet. Kvar blir de mindre träden, individer som aldrig tidigare burit snö i sina kronor eller utsatts för kraftig vind. Dessa träd har sämre rötter och klenare kronor vilket innebär att risken för att skogen ska ta allvarlig skada vid framtida snöfall eller stormar blir avsevärt större.

– Nackdelen med höggallring är att den ger längre omloppstider eftersom tillväxten förskjuts till de sämre växande individerna, säger Anton. Men om röjningen gjorts alldeles för sent och skogen har blivit lång och slanig (gäller främst björkskogar) kan ibland höggallring vara det enda alternativet. Om då endast de grövsta stammarna ger gagnvirke står valet mellan att ta dessa eller inga alls. Och vill det sig illa så lägger sig hela beståndet ändå efter en riktig snövinter. Därför är det för övrigt viktigt att röja ordentligt och i rätt tid.

Låggallringen ger ett sämre netto, men har istället fördelar i form av bättre virkesproduktion.

Om man endast ser till ekonomin i själva gallrings­uttaget så är höggallringen en vinnare. Den ger en lägre avverkningskostnad eftersom grova träd är billigare att avverka än klena och det blir mer timmer i uttaget.
– Den bättre ekonomin i en höggallring väger tungt för många skogsägare. Men min grundre­kommendation är den helt motsatta. Låggallringen ger ett sämre netto, men har istället fördelar i form av bättre virkesproduktion, bättre netto i fram­tida gallringar och föryngringsavverkning (mer timmer, grövre medelstam och bättre tillväxt), kortare omloppstid och mindre risk för skador på kvarvarande skog.

Stickvägar ska ta liten yta

En annan faktor för hur lyckad gallringen blir är planeringen av stickvägar, de vägar som används för att avverka och skota ut virket ur skogen. Målet är att så liten yta som möjligt ska upptas av stick­vägar. Vid en förstagallring kan nästan hälften av virkesvolymen komma från det virke som tas ner för att skapa stickvägen. Vid en andra­ eller tredjegallring kan vanligen de gamla stickvägarna återanvändas.
– Om skogen är luckig försöker en erfaren gallrare lägga så stor del av vägarna som möjligt i naturliga luckor. En smal skördare med lång kran ger låg stickvägsandel – den klarar en smal väg men når samtidigt långt från stickvägen, vilket är bra. Då kan avståndet mellan stickvägarna utökas, liksom selektiviteten i gallringsuttaget.

Visste du att ...

Skillnaden mellan gallring och röjning består i att träden vid gallring har vuxit till en sådan dimension att gagnvirke, det vill säga virke som kan förädlas ekonomiskt, kan tas tillvara.

 

Missa inte

Sjö med is och snöiga granar i skymningen.

Koll på ekonomin i Skogsbrukswebben

Ta hand om din skog digitalt via webben eller en app. Här kan du läsa mer och skaffa dig en inloggning till Skogsbrukswebben.
Man i skogen med mätverktyg som lyfter på kepsen.

Kontakta oss för att prata gallring

Våra virkesköpare kan hjälpa dig med alla frågor du har om gallring och andra skogliga åtgärder. Kontakta oss.