Fem steg till färre betesskador

Har du som skogsägare problem med hårt betestryck på dina marker? Du är inte ensam, varje år förloras cirka 20 miljarder kronor i uteblivet förädlingsvärde i det svenska skogsbruket på grund av betesskador. Men det finns lösningar.

Som allt annat inom skogsskötsel krävs långsiktighet för att lyckas. Men det finns möjlighet att skapa skogar med högre motståndskraft mot betesskador och där det även finns foder till klövviltstammarna.

Bo Jansson, viltförvaltningsansvarig på BillerudKorsnäs, har lång erfarenhet skogsvård och viltförvaltning och är bland annat aktiv i Skogsbrukets nationella viltgrupp.
– Vi har ett hårt betestryck i dag och stora bekymmer med betesskador. I Mellansverige kommer skadorna från många olika typer av klövvilt medan älgen dominerar norra Sverige. Det första och viktigaste som man måste göra är att anpassa storleken på viltstammen som i dag är för stor, säger Bo.

Bo uppmanar därför alla skogsägare att engagera sig i viltförvaltningen i det egna området.
– Få skogsägare har så stora marker att de kan fatta beslut helt på egen hand, ofta krävs en dialog med grannarna. Som markägare kan man påverka vilttilldelningen till jaktlagen om man engagerar sig.

Att det finns olika åsikter kring storleken på viltstammarna vet alla aktiva jägare och skogsägare.
– För skogsägare är skadorna för stora nu när vi har så mycket vilt i skogen, säger Bo. Varje år tillkommer 10–15 procent nya skador och ungefär varannan tall i Sverige är skadad av klövvilt.

När viltstammarna har reglerats börjar arbetet med att bygga upp ett bestånd som både klarar sig från betesskador och producerar foder till djuren.
– Det sker genom att sätta rätt trädslag på rätt ställe, att föryngra på rätt sätt och att anpassa röjning och gallring så att man optimerar förutsättningarna för en viltanpassad skog, förklarar Bo. I södra Sverige föredrar djuren trädslagen rönn, asp, sälg och ek. Av trädslagen är tall och björk viltets viktigaste foder. Gran är ett nödfoder som djuren väljer i sista hand.

Andelen ungskog är mycket viktig som födoresurs då den ger en variation av föda i stora mängder. Lövträden är nödvändiga för den biologiska mångfalden.
– Rönn är den viktigaste födan för många fågelarter, asp har väldigt många arter knutna till sig och benämns som Norrlands ”ädellövträd”. Sälgen blommar tidigt på våren och lockar till sig bin, humlor och fåglar. Eken har 1500 arter knutna till sig, förklarar Bo.

Fem steg till ett viltanpassat skogsbruk

  1. Reglera storleken på viltstammen genom att öka avskjutningarna av klövviltet och genom att engagera dig i den lokala viltförvaltningen i ditt markområde.
  2. Sätt rätt trädslag på rätt ställe. Vissa skogsägare föredrar att plantera gran eftersom djuren undviker det. Men om man sätter gran på torra tallmarker blir den stressad, växer sämre och får sämre motståndskraft mot till exempel granbarkborre. Tall ska planteras på tallmarker.
  3. Föryngra på rätt sätt. En anpassad markberedning ger satta plantor en flygande start och gynnar även uppslag av löv. Men om man har fuktiga partier kan man låta bli att markbereda små delar och låta lövskog växa upp för att skapa foder åt viltet. Markberedning ger en snabbare tillväxt på träden vilket gör att de kommer igenom ”betesfasen” snabbare – på 7–8 år istället för 15 år vid naturlig föryngring. Rådjur och hjort äter små plantor, älgen kan däremot beta upp till 5 meters höjd.
  4. Anpassa röjningen i tallungskog efter hur mycket vilt du har på din mark. Den som har mycket vilt kanske måste vänta med den första röjningen tills träden är över 4–5 meter höga. Om man inte har för mycket vilt kan man göra en första lövröjning när tallarna är 1–2 meter höga och friställa alla tänkta huvudstammar. Spara även mindre lövträd som huvudstammar. Röj inte bort rönn, asp, sälg och ek som viltet tycker om och som gynnar den biologiska mångfalden. Röj fram och gynna trädbildande individer. Skadade tallar som inte konkurrerar med huvudstammarna kan man lämna kvar så att de kan fortsätta att producera foder. Kom ihåg att röjning skapar foder till djuren då det kommer upp nytt lövsly en gång till. Det kan därför vara bra att röja oftare i vilttäta områden. Jämna och täta bestånd minskar betestrycket.
  5. Anpassa gallringen. Även gallring bidrar till att producera foder då den släpper in mer ljus i skogen vilket gynnar växtligheten. Bärriset är viktig föda för många arter. Spara löv vid gallringen, gynna framtidsträden och låt kraftledningsgator, vägkanter och kantzoner bidra med småskalig foderproduktion.

 

Bra att veta:

- Många olika viltarter i ett område innebär ökad konkurrens om fodret. Om rådjur och hjort betar av det lägre fodret tvingas älgen söka föda högre upp. Det gör att skogen kommer att befinna sig i ”betesfasen” fler år då djuren betar även de högre träden.
- Saltstenar ska inte placeras vid tallplanteringar för då lockar de till sig vilt.
- Utfodring med jordbruksgrödor bör undvikas. De är rika på energi, men fattiga på fibrer och då kompenserar viltet med stort fiberintag, till exempel genom att äta tallplantor och gnaga bark, runt foderplatserna.

Lär dig mer: Skogforsk erbjuder en gratis webbkurs om viltanpassad skogsskötsel.

Läs mer

Skogsarbetare i orange kläder ute i skogen.

Lyckas med röjningen

Röjningen har mycket stor påverkan på den framtida utvecklingen av din skog. Att du röjer och hur du röjer påverkar även ditt ekonomiska utfall vä
Avverkningsmaskin i skogen.

Gallra för hög virkeskvalitet

Nyckeln till en lyckad gallring är att ha en skog som är välröjd sedan tidigare. När du gallrar är det viktigt att gynna skogen på lång sikt. 
Man i skogen med mätverktyg som lyfter på kepsen.

Rådfråga en virkesköpare

Hos BillerudKorsnäs får du en personlig virkesköpare som du kan diskutera alla skogsåtgärder med. Kontakta din virkesköpare.